De fem typerna av verklighetsuppfattningar kan lite grovt ses som ömsesidigt uteslutande förklaringsmodeller för varandra – trots att de delvis även överlappar varandra, och trots att de även kan komplettera varandra.
Den som har en renodlad variant av någon av de fem typerna av verklighetsuppfattning kan ofta avfärda alla de övriga med hjälp av sin egen verklighetsuppfattning.
Den Religiösa verklighetsuppfattningen kan avfärda alla de andra verklighetsuppfattningarna med att de helt enkelt inte har funnit Gud. Deras heliga skrift har sanningen och allt annat är hädelse. Djävulen och onda andar frestar de besatta syndare som har andra verklighetsuppfattningar.
Den Andliga verklighetsuppfattningen kan avfärda alla de andra verklighetsuppfattningarna med att de helt enkelt inte har haft en direkt upplevelse av den andliga verkligheten. De missar då halva tillvaron.
Den Psykologiska verklighetsuppfattningen kan avfärda alla de andra verklighetsuppfattningarna med att de helt enkelt beror på ouppfyllda behov och trauman från tidigaste barndom och framåt. De har antingen behov av en fadersgestalt eller grupptillhörighet, har någon psykisk störning eller dissocierar från något trauma eller det inre barnet.
Den Filosofiska verklighetsuppfattningen kan avfärda alla de andra verklighetsuppfattningarna med att de helt enkelt bara är uttryck för olika filosofiska tankegångar och därför bara relevanta som sådana.
Den Vetenskapliga verklighetsuppfattningen kan förklara alla de andra verklighetsuppfattningarna med att det helt enkelt rör sig om allt från hallucinationer till lurendrejeri och psykisk störning.
Och om det inte är möjligt att avfärda de övriga typerna av verklighetsuppfattning med hjälp av den egna, så kan de istället avfärdas genom någon form av förlöjligande.
Det man då bör komma ihåg är då att ens egen verklighetsuppfattning ter sig precis lika löjeväckande för dem som har någon av de andra verklighetsuppfattningarna.